Rubriken kan se som något provocerande, men än mer provocerande är det att inget hänt i behandlingshänseende under de senaste (nästan) tio åren. Det är de effektiva läkemedlen vid alkoholberoende (AUD) som otroligt nog inte förskrivs i någon större omfattning. Det gäller akamprosat, disulfiram, naltrexon och nalmefen.
Den dystra rapport som beskriver förskrivningen av läkemedlen har sammanställts (Sara Wallhed Finn och medarbetare, Karolinska institutet) från en nationell kohort omfattande 132 733 vuxna med AUD-diagnos. Materialet är hämtat från journaler mellan 2007 och 2015.
Under den undersökta tidsperioden är det mellan 22,8 och 23.9 procent som erhållit någon farmakologisk behandling med nämnda läkemedel (inga andra finns för indikationen). Många parametrar har undersökts, bl a kön, ålder, inkomst, utbildning, co-morbiditet.
Den grupp som lyckats bäst med att erhålla farmakologisk behandling för sitt beroende är kvinnor mellan 31 och 45 år som har högre utbildning och inkomst och bor i storstad, sammanboende och födda i Sverige.
Sämst har de alkoholberoende som dessutom olyckligtvis också har en somatisk diagnos. Bättre har patienter som tillsammans med alkoholdiagnosen också har en annan psykiatrisk diagnos.
Konklusionen som författarna gör är att det är en underanvändning av dessa effektiva läkemedel. För visssa grupper, speciellt patienter med kombinationen alkohol- och somadiagnos, är underanvändningen närmast pinsam. Enligt en nyligen publicerad artikel från Storbritannien inom samma område visar sig problemen vara desamma. Få ordinationer av läkemedel mot alkoholberoende enligt studien som analyserade åren 2015/16.
doi:10.1016/j.drugalcdep.2021.108964
doi.org/10.1111/add.15502