Månad: juni 2012

För andra gången i Sverige har avloppsvatten kontrollerats för att se hur narkotikaförbrukningen ser ut. Internationellt används metoden för information om narkotikaförbrukningen inom såväl stora områden (hela städer) som delar av stadsmiljön. Det finns välgjorda rapporter som belyser narkotikasituationen i Milano, Lugano och London 2005-06; heroin, kokain och amfetamin påvisades. I Osloområdet gjordes 2009 en undersökning på förekomsten av drogerna kokain, amfetamin, ecstasy och heroin i avloppsvatten. Vid några spanska fängelser har myndigheten låtit kontrollera avloppsvattnet för att se vad som förekommer i narkotikaväg innanför murarna. Narkotikaorganet EMCDDA följer regelbundet avloppsanalyser i Lissabon.

   Första gången i Sverige kontrollerades kokain i avloppsvattnet i Stockholm och senast är det Helsingborg som via stadens reningsverk fått en uppfattning om narkotikaförbrukningen under några dagar i maj 2012.
   Det är tidningen City som gett Farmakologiska laboratoriet på Karolinska institutet i uppdrag att genomföra analysen från reningsverket, som är uppsamlingscentral för hela Helsingborg.
   Resultatet blev anmärkningsvärt högt. Under helgen 26-27 maj uppmättes drygt 1 000 doser kokain och nästan 7 000 doser amfetamin. Antal doser återspeglar naturligtvis inte fullt ut antal användare.
   Några ljushuvuden har på ”nätet” funderat över möjligheten att återvinna (främst kokain) ur avloppsvatten. Kreativt tänkande?

Norska regeringen har i juni månad beslutat godkänna en ny läkarspecialitet för beroendesjukdomar. Norska läkaresällskapet har yrkat på denna nya specialitet sedan 2008, berättar en glad och stolt Guri Spilhaug för Norsk förening för Beroendemedicin. Vi gratulerar!

Även om det är en rapport som inte helt kan gälla människa, visar en nyligen publicerad vetenskaplig undersökning (Cummings School of Veterinary Medicine, USA) att vuxna honråttor som utsätts för en cannabinoidliknande substans långt före graviditeten kan senare leda till ökad risk för avkomman att vara disponerad för opiatmissbruk. Mer forskning krävs naturligtvis, men det finns tidigare publicerade arbeten som stödjer denna undersöknings resultat. 
   Byrnes JJ, et al. Cannabinoid exposure in adolescent female rats induces transgenerational effects on morphine conditioned place preference in male offspring. J Psychopharmacology E-pub apr 19, 2012

Hittills har uppgraderingarna av DSM haft romerska siffror. DSM-I kom 1952, DSM-II 1968, DSM-III 1980 och en reviderad upplaga 1987 (DSM-III-R). Senaste versionen från år 2000 heter DSM-IV-TR som är en textreviderad version av DSM-IV som såg dagens ljus 1994. Nästkommande år är det dags för version 5 (eller V). Kanske. Det råder febril åsiktsaktivitet på nätet och i olika psykiatriska tidskrifter om det kraftigt omändrade innehållet i nästkommande diagnostiska manual. De mest tongivande kritikerna menar att det blir ett trovärdighetsproblem med den tolkning av psykiatriska tillstånd som beskrivs i DSM-5; gränserna mellan normaltillstånd och sjukdomsbild blir för flytande. Risk finns att det kommer att bli en inflation i psykiatriska sjukdomstillstånd med därtill hörande ökad farmakologisk behandling (i onödan enligt många). Kommittén för DSM-5 är dock lyhörd. Med spänning ser vi fram emot slutversionen 2013, eller kanske blir det 2014…
   DSM-5 är i alla fall på väg och för oss inom beroendevården blir det en hel del förändringar, men mycket är också samma. Varför DSM-5 förresten? Logiskt borde det ju bli DSM-V med romersk siffra, men från DSM-håll menar man att det är dags att vara mer logisk när det gäller uppdateringar, som ju alltid kommer och då följer man nu datavärlden. Den följande uppdateringen av DSM-5 kommer sålunda att hela DSM-5.1 och en följande mindre ändring kanske blir DSM-5.1.1, större därefter kommer att heta DSM-5.2.

Sedan mitten av 1990-talet har allt fler länder börjat erbjuda ”behandlingsresistenta” heroinister en ny behandlingsmodell: heroin-assisterad behandling. Det vore felaktigt att säga att denna behandlingsform är ett alternativ till metadon och buprenorfin utan en speciell undantagsbehandling till de heroinister som misslyckats med allt och bedöms vara resistenta mot de behandlingsalternativ som normalt står till buds.
   EMCDDA (Europeiska narkotikaorganet) har nu i samarbete med Cochrane Collaboration och meta-analyser av refereepublicerade originalarbeten, presenterat den första genomgången av heroinassisterad behandling ur ett evidensperspektiv.
   Huvudresultaten kan sammanfattas i 1) ett rejält förbättrat hälsotillstånd och ett uttalat välmående hos denna målgrupp, 2) en kraftig reduktion av fortsatt missbruk av illegalt heroin och 3) betydande nedgång i kriminalitet.
   Det finns problem med heroinassisterad behandling, bl.a. är uppföljningen fortsatt kort även om det nu finns cirka 2 500 patienter inkluderade. Dödligheten i gruppen är lika stor som för metadonbehandlade. Heroinassisterad behandling (årskostnad cirka €20 000 som mest) är betydligt mer kostsam än för metadon/buprenorfin (€3 500 som mest). För samhället som helhet blir det, enligt forskningsrapporterna, trots allt en ekonomisk vinst, inte minst när man räknar in den minskade kriminaliteten.
   Behandlingsresultaten är lovande, men det behövs mer forskning för att bl.a. se hur långtidseffekterna är samt en förbättring av patientsäkerheten (dödligheten hög).
   Idag finns heroinassisterad behandling med injektionslösning av diacetylmorfin (medicinskt heroin) i Danmark, Tyskland, Holland, Storbritannien och Schweiz. I Spanien och Kanada finns tillstånd för behandling i forskningssyfte.
   www.emcdda.europa.eu;
   se även orionpharma.se/opn/page?id=3015&key=24964&editionkey=24862

Den sista dagen i maj publicerade European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction (EMCDDA) sin årliga rapport om 15-16-åringars alkohol- och drogvanor. Över 100 000 skolelever i totalt 36 Europeiska länder (23 EU-stater) har svarat på enkäten (EPSTAD 2011) som fokuserade på 8 huvudfrågor.
   Den vanligaste drogen är som vid alla de övriga undersökningarna – alkohol. Här noteras en stabil situation under senaste åren, men glädjande nog har ”heavy episodic drinking” minskat. Jämfört med de övriga 35 länderna dricker de svenska ungdomarna mer sällan men dock ner när de väl dricker. De kraftiga berusningstillfällena är färre än för genomsnittet. En inte så smickrande förstaplats intar de svenska flickorna – de är nämligen de enda bland de undersökta länderna som har lika hög intensivkonsumtion som pojkarna. I Sverige dricker pojkar och flickor lika mycket, något som också är en skillnad jämfört med övriga Europa, där flickorna dricker mindre än pojkarna. De svenska flickornas konsumtion är, trots ökningen, inte så hög och så intensiv som de europeiska systrarnas.
   Resultatet i stort pekar på en stabilisering av intaget av droger även om det sker såväl sänkningar i vissa länder och ökningar i andra. Tobaksrökningen har samma brukarsiffror som förra året. Noteras kan, att de svenska eleverna röker mindre jämfört med det europeiska genomsnittet. När det gäller cannabis har det skett en smärre ökning, men statistiskt sett är situationen oförändrad (17 %) vid en sammanvägning av de 36 olika staterna. Totalt är cannabis den allt överskuggande drogen bland de tillfrågade ungdomarna. På delat andraplats och långt efter kommer ecstacy och amfetamin (3 %).
   En allmän reflexion är att i de länder där ungdomar dricker mest alkohol förekommer också mer intag av narkotika.  www.emcdda.europa.eu 

Praktiskt taget alla länder har någon form av begränsning eller kontroll när det gäller alkohol och bilkörning, men det finns stora skillnader i såväl grundregler som tillämpning och folklig acceptans. Sverige har ett mångårigt och genomtänkt program för trafiknykterhet med såväl gränsdragningar och kontroller som klara legala åtgärder vid överträdelser. Nykterhet i trafiken är dessutom en del i konceptet ”nollvision”, som också innefattar fartbegränsningar, byggandet av trafiksäkra vägar och utveckling av bilsäkerhet.
   Även om många länder kopierar och introducerar liknande Sveriges regelverk, är det i stort endast de Skandinaviska länderna som kan sägas ha samma grundsyn. Vad som skiljer länderna åt är inte bara olika promillegränser utan även tillämpningen. Det är få länder som tillåter allmän nykterhetskontroll; alkometern kommer fram endast när misstanke finnes eller olyckan varit framme.
   Enligt trafikforskare är det av stor vikt att det finns risk för kontroll – detta ”hot” sänker antalet fatala olyckor med dödlig utgång med upp till 36 %. En annan viktig åtgärd är att ha en tämligen hög åldersgräns för alkoholintag. I USA höjdes denna åldersgräns 1984 till 21 år, vilket har lett till att man, till följd av minskat rattfylleri, årligen sparat mellan 500 och 1 000 människoliv.
The Lancet 2012;379:1870-1