Svensk förening för Beroendemedicin /The Swedish Society of Addiction Medicine
är en delförening inom Svenska Läkaresällskapet och Sveriges Läkarförbund.
Member of the European Federation of Addiction Societies (EUFAS).
Member of The International Society of Addiction Medicin (ISAM)
Aktualiteter
Önskar du ta del av senaste protokollen från föreningens styrelsemöten – skicka en mejlförfrågan via fliken kontakt – generella frågor. Du måste naturligtvis vara registrerad medlem. En redaktionell sammanfattning av senaste protokoll finns alltid i BULLETIN.
Föreningens styrelsemöten/föreningsmöte
31 januari 2025 10.30-15.30, Stockholm.
3 – 4 april 2025 i samband med studieresa till London.
22 augusti 2025 10.30-15.30, Stockholm.
28 november 2025 (prel) vid vetenskaplig konferens
Medlemsavgift 2024
Årsavgift: 450 kronor
Betala senast 28 feb 2024 eller i samband med medlemsansökan
(Senast 10 dagar efter medlemsansökan. Du registreras inte som medlem förrän medlemsavgiften är inbetald).
Betala till
Swish 12 33 55 21 30
Postgiro 55 34 02-9 (ange ditt namn i meddelandefältet)
Ditt namn måste på något sätt finnas med även om det exempelvis är arbetsgivare som betalar.
Önskar du faktura (2024) – den finns här. Önskar du personlig faktura, maila Hans Ackerot (nedan).
Som läkare och medlem i Sveriges läkarförbund kan man betala genom dem, ett stort antal medlemmar gör redan det. Om du är tveksam, kontrollera fakturan från läkarförbundet där det framgår. Om du inte gör det, men skulle vilja göra det, mejla till hans.ackerot@svenskberoendemedicin.se
Innehåll
Föreningen
Föreningens Stipendier och utmärkelser
Diagnoskoder för beroende i remission
Styrelsen
Alla ledamöter är ordinarie
Styrelseledamöter och ansvarsområden inom styrelsen
| Ordförande Joar Guterstam Karolinska sjukhuset Stockholm | Kassör Ekonomi/medlemsansvarig Hans Ackerot Psykiatri Halland Varberg |
| Vice ordförande Utbildningsutskottet Karin Stolare Akademiska sjukh. Uppsala | Facklig sekreterare Cathrin Rönnbäck Sahlgrenska sjukhuset Göteborg |
| Vetenskaplig sekreterare Martin Olsson Karolinska sjukhuset Stockholm | Forskning/konferenser Markus Heilig Psykiatrin Östergötland Linköping |
| Andrea Johansson Capusan Psykiatriska kliniken Linköping | Sven Andréasson Beroendecentrum Stockholm Stockholm |
| Fides Schückher Beroendecentrum Örebro Örebro | Mikael Sandell Karolinska sjukhuset Stockholm |
| Martin Kåberg Beroendecentrum Stockholm Stockholm | Disa Dahlman Vårdcentralen Granen Malmö |
| Linnea Fryk Afzelius EWA-mottagningen Stockholm |
Redaktör Bulletin och hemsida
Bengt Sternebring, Malmö
bengt@svenskberoendemedicin.se
Web-ansvarig hemsida
Sternebring Consulting AB
Stadgar
STADGAR FÖR SVENSK FÖRENING FÖR BEROENDEMEDICIN
23-11-24
1.
Föreningen är en sammanslutning av läkare i Sverige med intresse för alkohol- och narkotikafrågor. Den är en medlemsförening i Svenska Läkaresällskapet och en specialistförening inom Sveriges läkarförbund.
2.
Föreningens uppgift är att befordra hälso- och sjukvårdens ändamålsenliga utveckling inom medlemmarnas speciella område och att tillvarata medlemmarnas fackliga och vetenskapliga intressen.
Som medlemsförening i Svenska Läkaresällskapet ordnas vetenskapliga presentationer vid Svenska Läkaresällskapets sammankomster i överensstämmelse med Svenska Läkaresällskapets arbetsordning samt avges utlåtande i eller handläggs ärenden som hänskjutits till medlemsföreningen. Vid handläggning av sådana ärenden som berör andra medlemsföreningar och sektioner i Svenska Läkaresällskapet ska samråd med dessa ske.
3. MEDLEMSKAP
Ansökan om medlemskap ställes till styrelsen, som avgör ärendet. Även annan än läkare kan beviljas medlemskap. En person, som på framstående sätt befrämjat föreningens syfte, kan på styrelsens förslag utses till hedersledamot av föreningen genom beslut vid föreningsmöte. Utträde ur föreningen sker genom skriftlig anmälan till styrelsen.
Medlem som åsidosätter grundläggande yrkesetiska förpliktelser eller på
annat sätt handlar så att förtroendet för läkaryrket eller föreningen skadas
kan uteslutas ur föreningen eller nekas inträde om detta är känt vid ansökan.
Eventuell uteslutning beslutas av styrelsen.
Medlem är enligt § 3 Svenska Läkaresällskapets stadgar föreningsanknuten medlem i Svenska Läkaresällskapet. Medlem i medlemsföreningen bör vara läkare för att kunna delta i beslut om speciella frågor som avses i § 2 andra stycket.
4.
Endast medlem av Sveriges läkarförbund har rätt att delta i beslut i ärenden som föreningen behandlar i egenskap av specialistförening i förbundet.
5. MEDLEMSAVGIFT
Till bestridande av föreningens utgifter erlägger medlemmarna en årsavgift, vars storlek bestäms vid föreningsmöte. En medlem som underlåter att erlägga förfallen avgift kan av styrelsen uteslutas ur föreningen. Om medlemsavgiften inte erlägges tre år i följd medför detta automatiskt utträde ur föreningen. Hedersmedlemmar är befriade från årsavgift.
5a MEDLEMSREGISTER
Föreningens medlemsregister innehåller namn, adress, e-post och uppgift om medlemmen är läkare, pensionär, examinerad men ej legitimerad, tillhör flera medlemsföreningar i Svenska Läkaresällskapet.
Medlemsregistret ska årligen senast den 1 november lämnas till Svenska Läkaresällskapet för att medlem ska kunna få nyttja förmåner (se 13 nedan) och för att föreningens medlemsavgift till Svenska Läkaresällskapet samt mandat i Svenska Läkaresällskapets fullmäktige ska kunna beräknas. Antal läkarmedlemmar i medlemsföreningen är grund för avgift och mandat. Medlemsföreningen ska rapportera in antal läkarmedlemmar i föreningen genom att lämna in medlemsregistret till Svenska Läkaresällskapet angivna datum (se § 36h Svenska Läkaresällskapets stadgar). Uppgifterna som lämnas ska avse de medlemmar i registret som fanns registrerade den 1 september samma år.
6. FÖRENINGSMÖTE/STYRELSEMÖTE
Ordinarie föreningsmöte hålles en gång årligen. I övrigt hålles föreningsmöte när styrelsen så bedömer lämpligt.
Styrelsen bestämmer tid och plats för föreningsmöte och svarar för att medlemmarna kallas till mötet. I kallelsen, som utsändes senast en månad före mötet, skall anges vilka
ärenden som skall behandlas vid mötet.
Vid årsmötet väljs ledamot/ledamöter i Svenska Läkaresällskapets fullmäktigeförsamling och suppleant(er) för denne (dessa) för en tid av två år. Medlemsförenings ledamot (suppleant) i Svenska Läkaresällskapets fullmäktige ska vara läkare.
Fråga eller frågor som medlemsföreningen ska föra upp på Svenska Läkaresällskapets fullmäktigemötets föredragningslista bör behandlas på ordinarie möte med medlemsföreningen och sändas till Svenska Läkaresällskapets nämnd minst två månader före Svenska Läkaresällskapets ordinarie fullmäktigemöte.
Extra möte ska hållas när föreningsstyrelsen eller minst tio medlemmar skriftligen begär sådant för att behandla uppgivet ärende.
Nämndledamot i Svenska Läkaresällskapet, som inte är medlem i medlemsföreningen, äger tillträde till medlemsföreningens årsmöte med rätt att delta i förhandlingarna men inte i medlemsföreningens beslut.
7.
Med de inskränkningar som anges i paragraferna 3 och 4 har varje närvarande medlem en röst vid föreningsmöte. Omröstning vid mötet är öppen. Val kan dock förrättas med slutna sedlar om någon begär det.
8. STYRELSENS SAMMANSÄTTNING
Föreningens angelägenheter handhas mellan föreningsmötena av en vid ordinarie föreningsmöte vald ordförande, vice ordförande, facklig sekreterare, vetenskaplig sekreterare, kassör och ytterligare högst åtta ledamöter. Samtliga ledamöter väljes för två år i sänder. Ordföranden, kassören och fyra ledamöter vartannat år och vice ordföranden, facklige sekreteraren, vetenskaplige sekreteraren och fyra ledamöter vartannat år. Styrelseledamot som deltar i beslut som rör Svenska Läkaresällskapet bör vara läkare.
Uppgifter om medlemsföreningens funktionärer ska efter förrättade val omedelbart sändas till Svenska Läkaresällskapet.
Beslut i ärenden som berör för Svenska Läkaresällskapet gemensamma angelägenheter ska snarast sändas till Svenska Läkaresällskapets nämnd genom utdrag ur protokoll.
9.
Styrelsen är beslutför om minst fem ledamöter är närvarande. Omröstning i styrelsen är alltid öppen. Vid lika röstetal gäller den mening som ordföranden biträder. Styrelsens protokoll skall redovisas för medlemmarna via föreningens hemsida.
10. RÄKENSKAPER/REVISION
Föreningsmötet bestämmer om räkenskaperna nästkommande år ska granskas av revisorer, som i förekommande fall utses av föreningsmötet för tiden till och med nästa ordinarie föreningsmöte, vid vilket de har att avge berättelse om granskningen. Föreningsmötet avgör ansvarsfrihet för styrelsen i sin helhet.
11. STADGEÄNDRINGAR
Förslag till ändring i dessa stadgar skall redovisas i kallelsen till det föreningsmöte som skall behandla frågan. För att föreslagen ändring skall anses antagen fordras att beslutet biträtts av minst två tredjedelar av de närvarande medlemmarna. Beslut om ändring skall underställas Sveriges läkarförbund och Svenska Läkaresällskapet för godkännande.
12. PERSONUPPGIFTER I FÖRHÅLLANDE TILL MEDLEMMAR
Föreningen samlar in och behandlar personuppgifter (se 5a) för att bedriva den stadgereglerade verksamheten. Föreningen behandlar personuppgifter för att administrera föreningens angelägenheter, utöva olika aktiviteter, kommunicera med medlemmar samt hantera olika ekonomiska transaktioner. Den lagliga grunden för behandlingen är avtal (dessa stadgar).
Föreningen behandlar även personuppgifter om medlemmar i andra fall för att informera, föra dialog etc. med medlemmarna i övriga frågor inom ramen för föreningens ändamål.
13. INBÖRDES ARRANGEMANG MELLAN MEDLEMSFÖRENINGEN OCH SVENSKA LÄKARESÄLLSKAPET
Föreningen och Svenska Läkaresällskapet har ett samarbete för att skapa nyttor både för föreningen och för medlemmarna i föreningen. Det föreligger därför ett gemensamt personuppgiftsansvar mellan föreningen och Svenska Läkaresällskapet rörande föreningens medlemmar.
De olika rollerna i det gemensamma ansvaret ser ut så här:
Svenska Läkaresällskapet behandlar personuppgifter för sina egna ändamål enligt vad som framgår av Svenska Läkaresällskapets stadgar.
Föreningen behandlar personuppgifter för sina egna ändamål enligt vad som framgår av stadgarna (se 12 ovan).
Det gemensamma området där personuppgifter behandlas gemensamt är då föreningen lämnar in sitt medlemsregister till Svenska Läkaresällskapet för följande ändamål;
- beräkning av avgift till Svenska Läkaresällskapet (se 5a andra stycket),
- beräkning av mandat i Svenska Läkaresällskapets fullmäktige (se 5a andra stycket),
- när Svenska Läkaresällskapet gör kontroll av medlemskap vid ansökan om forskningsanslag och deltagande i aktiviteter samt
- när Svenska Läkaresällskapet i övrigt informerar om Svenska Läkaresällskapets aktiviteter och verksamhet så att föreningsmedlem, som också är föreningsanknuten medlem i Svenska Läkaresällskapet, kan utnyttja dessa.
Föreningen får inte radera personuppgifter förrän skyldigheter gentemot Svenska Läkaresällskapet fullgjorts.
Svenska Läkaresällskapet genom sitt kansli är kontaktpunkt för registrerad som vill utöva sina rättigheter både för Svenska Läkaresällskapets egna behandling och för den gemensamma behandlingen som beskrivs ovan. Föreningen är kontaktpunkt för sin egen behandling (se webbsidan för kontaktuppgifter).
Föreningen
Alkohol- och drogfrågor är en central medicinsk angelägenhet och beroendemedicin är från 2015 en egen specialitet. En stor andel av sjukvårdens resurser används idag till vård av alkohol- och drogrelaterade skador. Läkarnas och övrig sjukvårdspersonals ansvar för frågan är betydande. Alkohol- och drogproblematiken kräver dessutom ett brett samarbete med andra professionella grupper, myndigheter och organisationer. Få enskilda faktorer utgör ett större hot mot folkhälsan.
Konsumtionsmönster för alkohol och droger är föränderligt och följaktligen kommer också beroendeproblematiken variera över tid. Detta innebär ett och stort behov av aktuella kunskaper för alla som arbetar inom vården och forskningen.
Ökade insatser på information och opinionsbildning ger sällan snabba resultat men evidensbaserad kunskap är betydelsefull för att motverka ekonomiska och andra särintressen som vill påverka alkoholpolitiken. Metoder för primär och sekundär prevention är av stor betydelse för att reducera skador.
Svensk förening för Beroendemedicin vill genom sina medlemmar arbeta för att främja forskning och kunskap inom det beroendemedicinska fältet, samt verka för kompetensutveckling för vårdpersonal inom alla specialiteter.
En gång om året arrangerar vi en vetenskaplig konferens utifrån ett aktuellt tema, med medverkan av svenska och internationella föreläsare. Medlemmar får då rabatt på konferensavgiften. Föreningen stödjer yngre medlemmar genom att årligen dela ut resestipendier och delar varje år ut ett media-diplom för goda insatser inom beroendeområdet. Fyra gånger om året kommer föreningens medlemstidning Bulletin ut. Den och mycket annat finns att läsa på föreningens hemsida svenskberoendemedicin.se. Svensk förening för Beroendemedicin vill verka för att ett kunskapsutbyte ska kunna ske inte bara inom den egna specialiteten utan även inom andra specialiteter och yrkesgrupper verksamma inom området.
Styrelsen
Diagnoskoder för beroende i remission
– rekommendationer från Svensk förening för beroendemedicin
2023-10-01
Svensk förening för beroendemedicin rekommenderar följande definitioner av tilläggskoderna för beroendetillstånd i remission i svenska ICD-10:
C. Aktiv droganvändning:
Patienten har uppfyllt kriterier för beroendediagnosen under de senaste 3 månaderna.
D. Tidig fullständig remission:
Patienten har inte uppfyllt några kriterier för beroendediagnosen (utöver craving-kriteriet) under de senaste 3 till 12 månaderna.
E. Långvarig partiell remission:
Patienten har sedan minst 12 månader en minskad användning av substansen och har under denna tid inte uppfyllt tillräckligt antal kriterier för beroendediagnosen, även om enstaka diagnoskriterier varit uppfyllda.
F. Långvarig fullständig remission:
Patienten har sedan minst 12 månader inte uppfyllt något kriterium för beroendediagnosen (utöver craving-kriteriet).
Bakgrund
1 januari 2022 införde Socialstyrelsen en rad nya tilläggskoder för remission av opioidberoende (F11.2) i svenska ICD-10, och ett år senare tillfogades motsvarande koder även för övriga substansberoenden (F10-F19). Det innebär att beroendediagnosen nu kan kompletteras med bokstaven C, D, E eller F: den kompletta diagnoskoden blir då exempelvis F11.2F Opioidberoende, långvarig fullständig remission. Dessa nya koder tillkom på förslag från oss inom Svensk förening för beroendemedicin, då vi såg ett behov av att kunna särskilja olika faser i ett beroende. I både ICD- och DSM-systemen är beroende en kronisk diagnos, men det är naturligtvis stor skillnad mellan en patient i aktivt substansbruk, och en där substansbruket sedan länge upphört. Remissionskoderna gör det möjligt att specificera detta, vilket kan vara värdefullt på systemnivå för verksamhetsuppföljning och kvalitetsregister, men också i vården av enskilda patienter som nu kan erhålla en mer kliniskt informativ diagnos.
Skilda remissionsbegrepp i DSM-5 och ICD-11
Socialstyrelsen har således lagt till dessa koder, men specificerar inte hur de ska tolkas. Man har istället uppmanat oss i specialistföreningen att arbeta fram en rekommendation för användningen av remissionskoderna. Saken är inte helt självklar, då DSM-5 och ICD-11 (som ännu inte föreligger i svensk version) definierar remission på olika sätt. Enligt DSM-5 innebär remission att patienten sedan en viss tid inte längre uppfyller några kritierier för substansbruksyndromet (med undantag för craving-kriteriet), medan ICD-11 istället definierar remission som att patienten sedan en viss tid inte längre använder substansen ifråga. ICD-11 har även begreppet ”partiell remission”, som innebär att substansanvändningen minskat och att patienten inte längre uppfyller kriterier för beroende. En liknande kod fanns även i DSM-IV, men avskaffades till DSM-5.
I praktiken kommer dessa två definitioner ofta sammanfalla: om en patient varit fri från substansbruk en längre tid är flera av diagnoskriterierna inte längre aktuella. Men det finns också situationer där definitionerna går isär, exempelvis för patienter med alkoholberoende som uppnår ett kontrollerat drickande, med en lågrisk-konsumtion utan negativa konsekvenser under längre tid. För att dra det till sin spets så kan en person som någon gång i livet uppfyllt kriterier för alkoholberoende, men är fri från alkoholproblem sedan flera decennier och endast dricker ett standardglas alkohol varje nyårsafton, inte uppnå långvarig fullständig remission enligt ICD-11. ICD-11 specificerar inte heller vad som gäller för patienter som ordineras en substans ur samma klass som behandling för sitt beroende, exempelvis inom ramen för underhållsbehandling.
En annan diskrepans mellan systemen är att ”tidig remission” börjar efter tre månader i DSM-5, men redan efter en månad i ICD-11. Bägge systemen anger dock tolv månader som gränsen för långvarig remission.
Motivering och kliniska reflektioner
Vår rekommendation ligger närmare definitionerna i DSM-5, med fokus på om aktuella beroendesymtom föreligger, och inte enbart om substansintag förekommit eller ej. Eftersom beroendediagnosen i sig inte grundas på konsumtionsmått, ter det sig mest logiskt att definiera remission från diagnosen utifrån samma principer. Att undanta craving-kriteriet ter sig också rimligt, med tanke på att stress- eller situationsutlöst sug för många patienter är något som återkommer emellanåt, trots att de varit stabilt fria från substansbruk i åratal.
En invändning är att ICD-11:s definition – substansintag eller ej – kan tyckas mer entydig och därmed enklare att tillämpa kliniskt. Exemplen med alkoholberoende individer som uppnår ett kontrollerat drickande och liknande situationer, som beskrivna ovan, gör dock en sådan definition problematisk. Det är samtidigt värt att betona att de två definitionerna i praktiken kommer att sammanfalla för de flesta patienter i beroendevården.
Vi har också gått på DSM:s förslag avseende tidsgräns för när tidig remission kan anses föreligga. Tre månaders remission är kliniskt signifikant, och därmed en relevant tidsrymd att markera med en ny diagnos. Med endast en månad som gräns skulle det för vissa patienter bli väldigt täta, upprepade diagnosändringar till föga nytta.
Klinisk erfarenhet tyder på att tilläggskoderna är viktiga av flera skäl. C- och D-koderna tydliggör att olika faser i ett behandlingsförlopp kräver fokus på olika typer av åtgärder. F-koden för långvarig fullständig remission är angelägen, då den markerar att patienten är långt ifrån det aktiva beroende som är vanligast när man först söker hjälp. För dessa patienter kan en beroendediagnos där remission inte specificerats uppfattas som stigmatiserande och leda till missförstånd i kontakter med vården, medan en remissionsdiagnos istället blir en positiv bekräftelse på den återhämtning som skett.
Slutligen är det viktigt att betona att dessa tilläggskoder inte är obligatoriska att använda, det går fortfarande att använda grundkoderna utan några tillägg precis som förut. Vår erfarenhet är dock att denna diagnostiska precisering kan vara till hjälp både i vården av enskilda patienter och för verksamhetsuppföljning.
För Svensk förening för beroendemedicin
Joar Guterstam
Ordförande