I en paneldiskussion (video) som anordnats av tidskriften Alkohol och Narkotika (en del av CAN) deltog Anders Printz (regeringens särskilde utredare), Åsa Magnusson (överläkare och ordförande för Svensk förening för Beroendemedicin) samt Yvonne Zätterberg Åberg (bitr enhetschef i Hägersten-Älvsjös stadsdelsförvaltning). 
   Det var en tämligen enig trio i en paneldiskussion som leddes av AoN:s redaktör Julius von Wright. Sjukvårds- och socialtjänstrepresentanterna redogjorde i korta ordalag hur deras verklighet ser ut för beroendepersoner med eller utan samsjuklighet. Båda var rörande överens om att situationen idag är ur många synvinklar ohållbar. Patienterna/klienterna får i vårt land den vård och omsorg de har rätt till nästan i undantagsfall. 
   Av vikt är också att personer med beroendesjukdom som inte har social problematik naturligtvis inte söker upp socialtjänsten utan sjukvården, i första hand primärvården.
   Regeringens utredare bekräftade i stort intrycken från ”verkstadsgolvet” i de undersökningar han hittills hunnit göra.
   Anders Printz pekade på några viktiga punkter i den utredning han är på väg att genomföra. Den kanske viktigaste bakgrunden till hur omhändertagandet blir bättre är att hantera den stigmatisering som finns. Vi måste avstå från moraliseringen och inse vad vetenskapen sedan lång tid framhållit: beroende är en sjukdom, något som också Åsa Magnusson och Yvonne Zätterberg Åberg flera gånger påpekade. 
   En annan aspekt som utredningen kommer att fokusera på är integreringen av hälso- och sjukvården. Enligt Printz förskjuts aktivt beroendepatienter av psykiatrin när psykiatrisk vård behövs. Denna integrering kan mycket väl behöva förtydligas i ett regelverk. Detta problem tog även de övriga två upp med förtydligande från Åsa Magnusson som påpekade att patienter med beroende och psykisk sjukdom ska behandlas samtidigt, inte med den inställning som oftast förekommer inom psykiatrin att patienten första ska vara drogfri i sex månader. Yvonne Zätterberg Åberg hade samma erfarenhet. Det finns en föreståelse för historiken bakom att socialtjänsten inkluderats i ansvar men att det nu råder ett helt annat kunskapsläge om beroende och dess behandling än senaste lagstiftningen.
   En intressant aspekt framkom från utredaren att det kanske vore intressant att se om de allra svårast drabbade med beroende och tung psykiatrisk diagnostik och social utslagning kunde vara betjänta av en egen organisation. Idag är det svårt med samordning mellan olika myndigheter på grund av sekretesslagar mm. Det finns också anledning att se över tvångsvården, som nu med LVM ligger under socialtjänsten. Här finns inte bara många gånger tveksam kunskap om beroendesjukdom utan är även synnerligen kostsam, inte minst för mindre kommuner.
   Anders Printz har dammat av den 10 år gamla och gedigna Missbruksutredningen och konstaterar att den hade många viktiga slutsatser då och den har inte blivit mindre aktuell idag. Anders Printz:
-Det finns starka argument för en förflyttning av huvudmannaskapet.
   Dock framhöll utredningschefen att mycket återstår innan han tar definitiv ställning till huvudmannaskapet för beroendevården, för han uppfattade regeringens uppdrag att även involvera icke psykiskt belastade beroendeindivider. Detta är av synnerlig vikt. Alla tre debattörerna var helt eniga om att det är ju inte så enkelt att ställa rätta diagnoserna: ”de står ju inte skrivna i pannan”. Inom psykiatrin liksom inom somatiken måste en adekvat utredning ske.
   Ett nog så viktigt påpekande om lösningen av problemet samsjuklighet kom från Yvonne Zätterberg Åberg för att över huvud taget komma vidare med att hjälpa denna utsatta grupp:
   -Måste sluta vara en politisk fråga!
Paneldiskussionen finns att lyssna till på tidskriftens hemsida. 
https://www.facebook.com/watch/?v=365951011500665

Protokollaug20






Månadslista